För cirka en månad sedan gick mina sömnproblem från en obekvämlighet i klass med, säg raka pungen med ett halvslött rakblad, till en plåga i klass med (för att fortsätta jämförelsen) slita loss könshåret hårstrå för hårstrå. Så kunde jag givetvis inte leva, utan beslöt mig därför naivt nog att gå till ruta ett i den svenska vårdkarusellen. Jag kommer dit så trött att jag mår illa och tvingas betala mina 140 kronor för att sätta mig och vänta till 25 minuter efter utsatt tid.

Jag möts av en estnisk(?) kvinna (”hon” kan ha varit man för några år sen, svårt att avgöra) som ber mig beskriva mina problem. Jag förklarar att sömn i sig inte är ett problem, jag sover som en stock, men att jag har väldigt svårt att somna. Vidare gör det här problemet att jag snittar någonstans mellan 3-5 timmars sömn per natt under veckodagarna. Hon frågar om jag dessutom har sömnapné (dvs vaknar av att jag får för lite luft), något jag nekar till eftersom aldrig upplevt det problemet, även om jag snarkar ibland. Detta förklarar jag tydligt flera gånger eftersom hon fortsätter fråga samma fråga.

Hon ställer många fler mer eller mindre personliga frågor om allt från hur länge jag haft problemet till huruvida mina föräldrar gjort snuskiga saker med mig som ger mig ångest inför sömnen (true fact, hon frågar verkligen detta). Jag förklarar att jag är en i övrigt (tillräckligt) frisk människa och inte vet orsaken till problemet.

Hon går vidare med att räkna upp varenda huskur i modern tid för att bota sömnproblem (allt från varm mjölk och kamomillte till att träna och andningsövningar) och frågar om jag prövat dessa, vilket jag har. Hon lyckades inte nämna någon sak jag inte prövat. Nu när hon inte har något mer att komma med kan jag äntligen få det jag kom dit för, tänkte jag. Antingen skriver hon ut insomningspiller till mig eller skickar mig på remiss till en sömnspecialist. Det här är det enda vårdcentralen som institution gör: skriver ut mindre farliga piller eller skickar folk på remiss. Varför jag av staten inte anses kapabel att själv avgöra vilken specialist jag bör gå till, och tvingar mig att betala 140 spänn för att en träklabb ska berätta det för mig, är bortom mitt förstånd.

Hon förklarar att jag är för ung för att hon ska våga(!) skriva ut insomningspiller till mig, varför hon istället tänker skicka mig på remiss till en sömnspecialist. Det hjälper förstås inte mitt akuta problem men jag är alldeles för trött och less för att orka motsätta mig detta beslut. Jag vill ju i och för sig helst inte bli beroende av piller, så jag accepterar detta. När hon tillägger att hon ska försöka få mig prioriterad så tackar jag och går.

Idag kom brevet från remissinstansen. Två brev till och med. Och här kommer punchlinen:

Avsändare på kuvertet jag fick

Jag har (på min födelsedag, tackar) fått brev från en specialist på sömnproblem orsakade av instabil andning, något jag INTE har. Det ena brevet förklarar att det är fullt med platser och de kan inte ta emot mig. Det andra kallar mig till en tid på måndag för att få min utrustning* som ska mäta hur jag andas när jag sover. Det finns inget sätt i världen jag kan ha varit tydligare med att detta inte är min åkomma annat än möjligtvis slå in det i skallbenet på läkaren i morsekod. Jag har INTE fått något brev från någon sömnspecialist.

Jag visste sedan gammalt (allergi) att vårdcentralen var inkompetent men det här tar fan priset. Jag visste från början precis vad mitt problem var och gick mest dit för att få en remiss till en SÖMNspecialist. Inte ens denna enkla uppgift kan de här idioterna göra ordentligt. Och detta är något jag betalar världens högsta skatt + 140 kronor per besök för. Jag tänker gå dit på måndag och be om en remiss till en riktig sömnspecialist, och jag tänker inte gå därifrån förrän jag fått det. Fortsättning följer……

Som för att öka på min smärta lite så måste jag dessutom returnera utrustningen nästa dag mellan 0730 och 0900 på morgonen, när jag är som allra tröttast. Besöket kostar 200 kronor, uteblivet besök kostar 100.

*Utrustningen ska mäta följande: snarkljud, kroppsläge, andningsrörelser, luftflöde i näsan, puls och blodets syremättnad när jag sover hemma. Jag antar därför att utrustningen innehåller en mikrofon, en minidator att processa och lagra all information, mätare på min kropp inkl. sladdar, något som mäter min bröstkorg under in och utandning, en “plugg” i näsan, en pulsmätare och sist men inte minst en kanyl i armen. Hur detta ska hjälpa mig somna är fullständigt obegripligt. Utrustningen väger 1 kg.

Men så kom något snille på att vi istället för att flytta oss efter maten bara kunde tämja och hålla kvar djuren på samma ställe, och plantera växterna på samma ställe år ut och år in. Förutom alla andra negativa konsekvenser av denna upptäckt var också att vi var tvungna att anpassa oss på ett helt annat sätt efter vår mat. Folk var tvungna att ta hand om djuren som successivt blev beroende av vårt omhändertagande för sin överlevnad. En sorts symbios uppstod. Vad nämnda snille inte kunde förutse vid tidpunkten för sin upptäckt var att exempelvis kon evolverade till att behöva mjölkas i gryningen.

Från att ha gått från en ungefärlig “vi borde börja flytta på oss idag eller imorgon” hade vi helt plötsligt tidpunkten “soluppgång” att passa. Från ett intervall av 48 h till ungefär 30 min. Detta var givetvis oförutsägbart och oundvikligt och inget jag klandrar de första bönderna för. Inte heller alla efterföljande bönder, vad hade de för val? Men så under många tusen efterföljande år gjordes nya revolutionerande upptäckter.

Lampan, som till skillnad från den vanliga elden var lättare att kontrollera och därför lämplig att ha exempelvis i sitt hem. Människan kunde på ett praktiskt och produktivt sätt (sin dåliga mörkersyn till trots) vara vaken och aktiv efter skymningen. Detta var ett enormt framsteg som gav oss möjligheten att öka antalet aktiva timmar per dygn från 12 till 16 (då vi i genomsnitt bara behöver 8 timmars sömn per dygn).  Det gav oss dock inte möjligheten att slippa gå upp i gryningen, då korna och andra djur fortfarande krävde sitt.

Den industriella revolutionen ändrade dock detta. Varje människa var inte längre beroende av att personligen gå upp i arla morgonstund för att mjölka sina kor, utan kunde enkelt låta någon annan göra detta mot att man betalade för slutprodukten av detta arbete (mat) med ett annat arbete (i fabrik exempelvis). Man skulle kunna tro här att detta gav många människor (icke-bönder främst) möjligheten att jobba vilken tid på dygnet de ville, de hade ju trots allt lampan för ljus och inga externa krav från övriga djur eller annat på att arbetet måste skötas under en viss tid på dygnet.

Vanans makt är dock stor. Morgonmänniskorna tog snabbt initiativet och krävde (vad jag förstår med argumentet att “så har vi alltid gjort förr”) att all arbetstid skulle anpassas till mjölkbondens schema. Såsom arbetet såg ut då (och ser ut än idag) kan jag förstå att man gärna såg att människor jobbade under ungefär samma tider på dygnet, men varför en kompromiss mellan morgonmänniskor och kvällsmänniskor aldrig nåddes förtäljer inga historieböcker.

Snabbspola till idag. Ett globaliserat samhälle där det alltid är någon vaken och dygnet-runt-öppet är en självklarhet på internet. Ändå har morgonmänniskorna ett fast grepp om schemaläggandet och bestämmer ständigt över oss övriga vilka tider vi ska jobba. Var är logiken? Var är rättvisan?

Vi kvällsmänniskor kräver förändring! Om vi inte kan få fria arbetstider så kräver vi minst en rejäl förskjutning (jag tänker mig minst 3h) av det typiska arbetsdygnet. Vem är med mig?