Om du inte redan här känner att det vänder sig i magen har du antingen bott i en kärnvapenbunker senaste 30 åren eller drabbats av en trivsam senilitet/Alzheimers. Du kan också ha förträngt hela fenomenet, varpå jag ber om ursäkt på förhand för att jag tar upp det här igen. I vilket fall som helst, här följer alla saker jag hatar med Bono.

Namnet

Vad fan betyder Bono? Vad heter han i efternamn? Varför har han valt ett sånt artistnamn? Varför i helvete håller han fast vid det trots att han är äldre än vad de flesta åsnor lyckas bli ens i fångenskap?!

Bandet

U2. Ett jättehäftigt namn på ett band. Verkligen. Om man har lika stor fantasi som en dokussåpadeltagare och ungefär samma smak. Att det sedan består av en kille med medioker sångröst och en levande (medioker) effektpedal som frontmän och ändå kallas “världens bästa rockband” är bara ännu mer talande för ett band vars sångare äter seriositet till frukost och ändå skriver låtar vars refräng består av ett “OOO”. (U2 – Elevation)

Solglasögonen

Varför? Har han en ögonsjukdom? Tycker han att det ser coolt ut? Har han extremt missbildade ögon? Min teori är att de skyddar mot den Medusa-effekt som sker om man ser honom i ögonen: Ens livslust sugs ut ur en för att användas till Bonos egen livslust. Jag hade också behövt det om jag tittat mig i spegeln varje dag och sett världens allvarligaste clown.

Jesuskomplexet

Det här är det som stör mig allra mest. Bono har på något sätt (varför protesterade ingen?) lyckats utnämna sig själv till talesman för “tredje världen och lösningen på deras problem”. Inte nog med det, han anser sig vara en riktig auktoritet, en expert(!) på området. Hans meriter? “Jag är en rockstjärna jag är expert om jag säger det”.

Och folk köper detta! Om jag klampar in i franska parlamentet idag och kräver att få bli hörd i ekonomifrågor skulle folk skratta sig fördärvade medan de kastade ut mig på gatan. Men om jag spelar in ett par skitkassa album tillsammans med en medelålders kille som kallar sig The Edge (men lever långt ifrån den) och vägrar ta av mig min skinnpaj och solglasögon, då kan jag tydligen göra samma sak i FN med fattigdomsfrågor. Var är logiken?

Och Bono tror på allvar att han räddar världen. Han tror på fullaste allvar (Bono är förmodligen solsystemets största ansamling av fullt allvar, praktiskt taget ett svart hål av det*) att han verkligen räddar de svältande barnen i Afrika med sina sjungna “OOO” och sina snusförnuftiga “sanningar” han klämmer ur sig hela tiden. “Ge mer pengar till de svältande barnen”. Lätt att säga när man har pengar nog att skaffa en toalett av guld för sin växel på jetplanet. Bono, köp dig ett eget jävla u-land att gulla med och “rädda”, bara du håller käften sen!

Att sedan Bonos metod att rädda världen är ungefär lika effektiv som att tömma Atlanten med en fingerborg är ingenting jag ens orkar gå in på här.

Vad han symboliserar

Det hade varit en sak om Bono hade varit så här och alla hade känt som jag. Hans karriär hade blivit kortlivad, och vi alla (utom Bono) hade kunnat gå vidare med samhället och besökt Alpha Centauri eller vad som helst. Men så sker inte. Visst, jag vet att jag inte är ensam om denna åsikt, men den är uppenbarligen i minoritet. Vad beror detta på?

Hela dagens samhälle är så förbannat ruttet att de flesta människor idag har inte vett nog att stanna upp och tänka “men vänta nu, vad bryr jag mig om vad en omogen liten irländsk böld på tidslinjen tror är räddningen för u-länder?”. Därför kan så infernaliskt irriterande människor som Bono inte bara skonas från sin förtjänta tortyr och död, utan dessutom hyllas! “Folket” kräver numera att han blir insläppt på FN-möten för att få sin leksaksåsikt hörd.

Det är det som är problemet, Bono personifierar allt som är fel med samhället idag:

• persondyrkandet (speciellt då Bono dessutom dyrkar sig själv)
• falskheten/dubbelmoralen (killen har pengar nog att göra något åt tredje världen helt själv, men han är upptagen med att ta sitt privatjet till FN-möten som just därför förvandlas till MTV Music Awards)
• hyllandet av inkompetens (alla älskar att han är en artist som försöker bli politiskt engagerad, hur poppis tror ni det hade varit om någon gjort tvärtom?)
• illusionen av att saker förändras till det bättre (ni tror väl inte på allvar att någon med faktisk makt att ändra saker orkar lyssna på grötrunkaren? Bono kan ha en konsert i världens alla parlament varje dag, och han kommer inte påverka världen ett jävla dugg)
• självgodheten (följer av ovanstående, han tror att han gjort en skillnad genom sitt agerande och känner sig därför överlägsen alla andra)

Samhällskroppen idag är infekterad och har feber, Bono är bara den smärtsamma öroninflammationen som följer.

*Googla skiten, han är ALLTID seriös, till och med de få få gånger han ler lite.