En gång i tiden, jägar- och samlarstenåldern närmare bestämt, fanns inga klockor. Människorna hade inga direkta tider att passa annat än att se till att lämna stället samtidigt som bytesdjuren gav sig av och den ätbara växtligheten började sina. Solen gav oss en dygnsrytm och vi var av allt att döma främst dagaktiva djur.
Men så kom något snille på att vi istället för att flytta oss efter maten bara kunde tämja och hålla kvar djuren på samma ställe, och plantera växterna på samma ställe år ut och år in. Förutom alla andra negativa konsekvenser av denna upptäckt var också att vi var tvungna att anpassa oss på ett helt annat sätt efter vår mat. Folk var tvungna att ta hand om djuren som successivt blev beroende av vårt omhändertagande för sin överlevnad. En sorts symbios uppstod. Vad nämnda snille inte kunde förutse vid tidpunkten för sin upptäckt var att exempelvis kon evolverade till att behöva mjölkas i gryningen.
Från att ha gått från en ungefärlig “vi borde börja flytta på oss idag eller imorgon” hade vi helt plötsligt tidpunkten “soluppgång” att passa. Från ett intervall av 48 h till ungefär 30 min. Detta var givetvis oförutsägbart och oundvikligt och inget jag klandrar de första bönderna för. Inte heller alla efterföljande bönder, vad hade de för val? Men så under många tusen efterföljande år gjordes nya revolutionerande upptäckter.
Lampan, som till skillnad från den vanliga elden var lättare att kontrollera och därför lämplig att ha exempelvis i sitt hem. Människan kunde på ett praktiskt och produktivt sätt (sin dåliga mörkersyn till trots) vara vaken och aktiv efter skymningen. Detta var ett enormt framsteg som gav oss möjligheten att öka antalet aktiva timmar per dygn från 12 till 16 (då vi i genomsnitt bara behöver 8 timmars sömn per dygn). Det gav oss dock inte möjligheten att slippa gå upp i gryningen, då korna och andra djur fortfarande krävde sitt.
Den industriella revolutionen ändrade dock detta. Varje människa var inte längre beroende av att personligen gå upp i arla morgonstund för att mjölka sina kor, utan kunde enkelt låta någon annan göra detta mot att man betalade för slutprodukten av detta arbete (mat) med ett annat arbete (i fabrik exempelvis). Man skulle kunna tro här att detta gav många människor (icke-bönder främst) möjligheten att jobba vilken tid på dygnet de ville, de hade ju trots allt lampan för ljus och inga externa krav från övriga djur eller annat på att arbetet måste skötas under en viss tid på dygnet.
Vanans makt är dock stor. Morgonmänniskorna tog snabbt initiativet och krävde (vad jag förstår med argumentet att “så har vi alltid gjort förr”) att all arbetstid skulle anpassas till mjölkbondens schema. Såsom arbetet såg ut då (och ser ut än idag) kan jag förstå att man gärna såg att människor jobbade under ungefär samma tider på dygnet, men varför en kompromiss mellan morgonmänniskor och kvällsmänniskor aldrig nåddes förtäljer inga historieböcker.
Snabbspola till idag. Ett globaliserat samhälle där det alltid är någon vaken och dygnet-runt-öppet är en självklarhet på internet. Ändå har morgonmänniskorna ett fast grepp om schemaläggandet och bestämmer ständigt över oss övriga vilka tider vi ska jobba. Var är logiken? Var är rättvisan?
Vi kvällsmänniskor kräver förändring! Om vi inte kan få fria arbetstider så kräver vi minst en rejäl förskjutning (jag tänker mig minst 3h) av det typiska arbetsdygnet. Vem är med mig?