Bandhemsidor

Published February 18, 2010 by Robothelvete. 0 Comments

Jag har alltid varit intresserad av både musik och av internet och specifikt webutveckling. Tyvärr är dessa två intressen uppenbarligen totalt inkompatibla. Finns det någon sorts regel som säger att den officiella hemsidan för ett band/artist måste suga flottig getpung? Eller är alla musiker idag bara totalt omedvetna om vad som gör en hemsida bra eller dålig? Är professionella musiker på något sätt allergiska mot internet?

Bandhemsidor kan delas in i ett antal kategorier:

Flashhemsidor

Hemsidor som är helt gjorda i flash.

Typiska kännetecken:

  • Tar lång tid att ladda.
  • Börjar automatiskt spela bandets mest kända låt i 28 kbit/s på så hög volym att det blir distat, och du spenderar 30 sekunder på att försöka hitta stop-knappen.
  • Innehåller ingen ny information sedan 2007, eftersom ingen kan administrera den.
  • Svårnavigerad, då navigationen flyttar på sig och allting flyger runt så fort du klickar på något. Förmodligen för att det på något sätt ska vara “coolt” eller något….

Regler de bryter mot

  • Onödigt användande av flash – De enda godtagbara ursäkterna för att använda flash år 2010 är för att strömma video och/eller spel.
  • Extremt onödigt användande av flash – Seriöst, har ni hört talas om google? De kan inte indexera en flashhemsida, men visst, ni kanske inte ens vill att era fans ska hitta er?
  • Ljud – Man har inte ljud som börjar spelas direkt när man går in på en hemsida. Aldrig någonsin.

Myspacesidor

Jag vet inte vad de jävlarna som äger myspace sålde till djävulen för att få alla band att ha en egen myspace-sida, men det måste varit mer än bara deras själar. Detta avskum till vidrighet borde ha förbjudits för länge sedan. Värst är de band som har sin myspacesida som officiell hemsida.

Typiska kännetecken:

  • Dina ögon begår omgående självmord direkt när du ser sidan. Alla estetiska värderingar varje civilisation har haft sedan människan först började gå på två ben förnedras och blir nedsprutade med mastodontsperma i en stor vidrig röra som aldrig upphör att förvåna och äckla dig.
  • Börjar automatiskt spela bandets mest kända låt i 28 kbit/s på så hög volym att det blir distat, och från att stoppknappen klickas till att musiken faktiskt slutar dröjer det 3-5 sekunder.
  • Tröttsamt lång laddningstid.
  • Du hittar inte ett piss eftersom navigationen ligger utspridd mitt emellan allting annat.

Regler de bryter mot

  • Varje smakregel i världshistorien.
  • Varje användarvänlighetsstandard som någonsin funnits på internet.
  • Ljud. Man har inte ljud på hemsidor.

Hemsidor gjorda av någon snajdare som blåst bandet

Här faller egentligen alla övriga hemsidor in. Alla bandhemsidor där någon faktiskt suttit och kodat ihop något eget i html.

Typiska kännetecken:

  • FRAMES! Hej och välkommen till 90-talet, vi har allting i massvis av frames. Helst har vi nästlar vi dem också och använder de som tabeller. Man kan ju inte få för mycket frames, eller?
  • Sidan ser ut som totalt skit i allt utom IE6/IE7. (Möjligt att de ser bra ut i Netscape också, har aldrig brytt mig om att pröva)
  • Sidan innehåller ingenting av intresse för någon (folk som letar efter dåliga bilder från den där liveturnén ‘06 undantaget).

Regler de bryter mot

  • W3C:s standarder inom… ptja, allt?
  • Användarvänlighet – Man bör ha någon form av relevant information för besökarna. Faktiskt.

Sammanfattning och ytterligare rant

Så vilka är dessa avskum som får göra dessa hemska hemsidor åt alla band? Har de något kontrakt med skivbolagen eller något? Varför får de fortfarande göra hemsidor efter sådana katastrofer som man ser överallt? Jag är så sjukt trött på att behöva gå till wikipedia för att hitta relevant information om de band jag gillar. Det är inte svårt direkt: gör en vanlig hemsida (sätt upp en wordpress-mall, vad som helst), fyll den med relevant information (turnédatum, planerade skivsläpp, diskografi, biografi, bilder), hosta den någonstans. Grattis, du har nu den bästa bandsidan på hela jävla internet.

Ifall det är något band/artist som läser det här:

Jag är en erfaren webutvecklare och jag gör gärna en hemsida åt er som är bättre än alla bandsidor ni någonsin sett, för ett garanterat lägre pris än de snajdare som gjort nämnda sämre bandsidor. Kontakta mig i kommentarerna eller via mail eller något.

Klistermärken

Published January 20, 2010 by Robothelvete. 0 Comments

Vem i helvete kom på den skiten? Sämsta uppfinningen sedan krig.

Seriöst, när finns det någonsin en rimlig ursäkt att använda ett klistermärke? Har du någon gång blivit glad över att se ett klistermärke? Om du vill sätta fast något någonstans så tejpa som en vanlig icke-sadistisk människa! Detta har fan pågått för länge! ARGH!

Och det sämsta med dem? Att de inte går att ta bort! Hela poängen med klistermärken är just att de ska gå att ta bort, eftersom ingen vill ha dem där. Varför man vill göra en grej som folk inte vill ha och sätta det på en massa saker är över mitt förstånd. Men att dessutom ha det som hela målet och ändå så totalt misslyckas med det som klistermärkestillverkarna här i världen gör är fan värt tre år naken i en urangruva….

Vårdcentralen

Published January 5, 2010 by Robothelvete. 1 Comment Tags: , , .

Ah, turen har nu kommit till denna diaboliska byråkratiinstitution som hindrar oss skattebetalare (jag är iallafall en) från att få den vård vi betalar för. Jag ska ta ett litet exempel från mitt liv för att visa på den fantastiska samling av inkompetens som samlas i denna avgrund.

För cirka en månad sedan gick mina sömnproblem från en obekvämlighet i klass med, säg raka pungen med ett halvslött rakblad, till en plåga i klass med (för att fortsätta jämförelsen) slita loss könshåret hårstrå för hårstrå. Så kunde jag givetvis inte leva, utan beslöt mig därför naivt nog att gå till ruta ett i den svenska vårdkarusellen. Jag kommer dit så trött att jag mår illa och tvingas betala mina 140 kronor för att sätta mig och vänta till 25 minuter efter utsatt tid.

Jag möts av en estnisk(?) kvinna (”hon” kan ha varit man för några år sen, svårt att avgöra) som ber mig beskriva mina problem. Jag förklarar att sömn i sig inte är ett problem, jag sover som en stock, men att jag har väldigt svårt att somna. Vidare gör det här problemet att jag snittar någonstans mellan 3-5 timmars sömn per natt under veckodagarna. Hon frågar om jag dessutom har sömnapné (dvs vaknar av att jag får för lite luft), något jag nekar till eftersom aldrig upplevt det problemet, även om jag snarkar ibland. Detta förklarar jag tydligt flera gånger eftersom hon fortsätter fråga samma fråga.

Hon ställer många fler mer eller mindre personliga frågor om allt från hur länge jag haft problemet till huruvida mina föräldrar gjort snuskiga saker med mig som ger mig ångest inför sömnen (true fact, hon frågar verkligen detta). Jag förklarar att jag är en i övrigt (tillräckligt) frisk människa och inte vet orsaken till problemet.

Hon går vidare med att räkna upp varenda huskur i modern tid för att bota sömnproblem (allt från varm mjölk och kamomillte till att träna och andningsövningar) och frågar om jag prövat dessa, vilket jag har. Hon lyckades inte nämna någon sak jag inte prövat. Nu när hon inte har något mer att komma med kan jag äntligen få det jag kom dit för, tänkte jag. Antingen skriver hon ut insomningspiller till mig eller skickar mig på remiss till en sömnspecialist. Det här är det enda vårdcentralen som institution gör: skriver ut mindre farliga piller eller skickar folk på remiss. Varför jag av staten inte anses kapabel att själv avgöra vilken specialist jag bör gå till, och tvingar mig att betala 140 spänn för att en träklabb ska berätta det för mig, är bortom mitt förstånd.

Hon förklarar att jag är för ung för att hon ska våga(!) skriva ut insomningspiller till mig, varför hon istället tänker skicka mig på remiss till en sömnspecialist. Det hjälper förstås inte mitt akuta problem men jag är alldeles för trött och less för att orka motsätta mig detta beslut. Jag vill ju i och för sig helst inte bli beroende av piller, så jag accepterar detta. När hon tillägger att hon ska försöka få mig prioriterad så tackar jag och går.

Idag kom brevet från remissinstansen. Två brev till och med. Och här kommer punchlinen:

Avsändare på kuvertet jag fick

Avsändare på kuvertet jag fick

Jag har (på min födelsedag, tackar) fått brev från en specialist på sömnproblem orsakade av instabil andning, något jag INTE har. Det ena brevet förklarar att det är fullt med platser och de kan inte ta emot mig. Det andra kallar mig till en tid på måndag för att få min utrustning* som ska mäta hur jag andas när jag sover. Det finns inget sätt i världen jag kan ha varit tydligare med att detta inte är min åkomma annat än möjligtvis slå in det i skallbenet på läkaren i morsekod. Jag har INTE fått något brev från någon sömnspecialist.

Jag visste sedan gammalt (allergi) att vårdcentralen var inkompetent men det här tar fan priset. Jag visste från början precis vad mitt problem var och gick mest dit för att få en remiss till en SÖMNspecialist. Inte ens denna enkla uppgift kan de här idioterna göra ordentligt. Och detta är något jag betalar världens högsta skatt + 140 kronor per besök för. Jag tänker gå dit på måndag och be om en remiss till en riktig sömnspecialist, och jag tänker inte gå därifrån förrän jag fått det. Fortsättning följer……

Som för att öka på min smärta lite så måste jag dessutom returnera utrustningen nästa dag mellan 0730 och 0900 på morgonen, när jag är som allra tröttast. Besöket kostar 200 kronor, uteblivet besök kostar 100.

*Utrustningen ska mäta följande: snarkljud, kroppsläge, andningsrörelser, luftflöde i näsan, puls och blodets syremättnad när jag sover hemma. Jag antar därför att utrustningen innehåller en mikrofon, en minidator att processa och lagra all information, mätare på min kropp inkl. sladdar, något som mäter min bröstkorg under in och utandning, en “plugg” i näsan, en pulsmätare och sist men inte minst en kanyl i armen. Hur detta ska hjälpa mig somna är fullständigt obegripligt. Utrustningen väger 1 kg.

Bono

Published January 4, 2010 by Robothelvete. 0 Comments Tags: , , .

Om du inte redan här känner att det vänder sig i magen har du antingen bott i en kärnvapenbunker senaste 30 åren eller drabbats av en trivsam senilitet/Alzheimers. Du kan också ha förträngt hela fenomenet, varpå jag ber om ursäkt på förhand för att jag tar upp det här igen. I vilket fall som helst, här följer alla saker jag hatar med Bono.

Namnet

Vad fan betyder Bono? Vad heter han i efternamn? Varför har han valt ett sånt artistnamn? Varför i helvete håller han fast vid det trots att han är äldre än vad de flesta åsnor lyckas bli ens i fångenskap?!

Bandet

U2. Ett jättehäftigt namn på ett band. Verkligen. Om man har lika stor fantasi som en dokussåpadeltagare och ungefär samma smak. Att det sedan består av en kille med medioker sångröst och en levande (medioker) effektpedal som frontmän och ändå kallas “världens bästa rockband” är bara ännu mer talande för ett band vars sångare äter seriositet till frukost och ändå skriver låtar vars refräng består av ett “OOO”. (U2 – Elevation)

Solglasögonen

Varför? Har han en ögonsjukdom? Tycker han att det ser coolt ut? Har han extremt missbildade ögon? Min teori är att de skyddar mot den Medusa-effekt som sker om man ser honom i ögonen: Ens livslust sugs ut ur en för att användas till Bonos egen livslust. Jag hade också behövt det om jag tittat mig i spegeln varje dag och sett världens allvarligaste clown.

Jesuskomplexet

Det här är det som stör mig allra mest. Bono har på något sätt (varför protesterade ingen?) lyckats utnämna sig själv till talesman för “tredje världen och lösningen på deras problem”. Inte nog med det, han anser sig vara en riktig auktoritet, en expert(!) på området. Hans meriter? “Jag är en rockstjärna jag är expert om jag säger det”.

Och folk köper detta! Om jag klampar in i franska parlamentet idag och kräver att få bli hörd i ekonomifrågor skulle folk skratta sig fördärvade medan de kastade ut mig på gatan. Men om jag spelar in ett par skitkassa album tillsammans med en medelålders kille som kallar sig The Edge (men lever långt ifrån den) och vägrar ta av mig min skinnpaj och solglasögon, då kan jag tydligen göra samma sak i FN med fattigdomsfrågor. Var är logiken?

Och Bono tror på allvar att han räddar världen. Han tror på fullaste allvar (Bono är förmodligen solsystemets största ansamling av fullt allvar, praktiskt taget ett svart hål av det*) att han verkligen räddar de svältande barnen i Afrika med sina sjungna “OOO” och sina snusförnuftiga “sanningar” han klämmer ur sig hela tiden. “Ge mer pengar till de svältande barnen”. Lätt att säga när man har pengar nog att skaffa en toalett av guld för sin växel på jetplanet. Bono, köp dig ett eget jävla u-land att gulla med och “rädda”, bara du håller käften sen!

Att sedan Bonos metod att rädda världen är ungefär lika effektiv som att tömma Atlanten med en fingerborg är ingenting jag ens orkar gå in på här.

Vad han symboliserar

Det hade varit en sak om Bono hade varit så här och alla hade känt som jag. Hans karriär hade blivit kortlivad, och vi alla (utom Bono) hade kunnat gå vidare med samhället och besökt Alpha Centauri eller vad som helst. Men så sker inte. Visst, jag vet att jag inte är ensam om denna åsikt, men den är uppenbarligen i minoritet. Vad beror detta på?

Hela dagens samhälle är så förbannat ruttet att de flesta människor idag har inte vett nog att stanna upp och tänka “men vänta nu, vad bryr jag mig om vad en omogen liten irländsk böld på tidslinjen tror är räddningen för u-länder?”. Därför kan så infernaliskt irriterande människor som Bono inte bara skonas från sin förtjänta tortyr och död, utan dessutom hyllas! “Folket” kräver numera att han blir insläppt på FN-möten för att få sin leksaksåsikt hörd.

Det är det som är problemet, Bono personifierar allt som är fel med samhället idag:

  • persondyrkandet (speciellt då Bono dessutom dyrkar sig själv)
  • falskheten/dubbelmoralen (killen har pengar nog att göra något åt tredje världen helt själv, men han är upptagen med att ta sitt privatjet till FN-möten som just därför förvandlas till MTV Music Awards)
  • hyllandet av inkompetens (alla älskar att han är en artist som försöker bli politiskt engagerad, hur poppis tror ni det hade varit om någon gjort tvärtom?)
  • illusionen av att saker förändras till det bättre (ni tror väl inte på allvar att någon med faktisk makt att ändra saker orkar lyssna på grötrunkaren? Bono kan ha en konsert i världens alla parlament varje dag, och han kommer inte påverka världen ett jävla dugg)
  • självgodheten (följer av ovanstående, han tror att han gjort en skillnad genom sitt agerande och känner sig därför överlägsen alla andra)

Samhällskroppen idag är infekterad och har feber, Bono är bara den smärtsamma öroninflammationen som följer.

*Googla skiten, han är ALLTID seriös, till och med de få få gånger han ler lite.

Morgonpigga människor

Published December 21, 2009 by Robothelvete. 0 Comments Tags: , .

En gång i tiden, jägar- och samlarstenåldern närmare bestämt, fanns inga klockor. Människorna hade inga direkta tider att passa annat än att se till att lämna stället samtidigt som bytesdjuren gav sig av och den ätbara växtligheten började sina. Solen gav oss en dygnsrytm och vi var av allt att döma främst dagaktiva djur.

Men så kom något snille på att vi istället för att flytta oss efter maten bara kunde tämja och hålla kvar djuren på samma ställe, och plantera växterna på samma ställe år ut och år in. Förutom alla andra negativa konsekvenser av denna upptäckt var också att vi var tvungna att anpassa oss på ett helt annat sätt efter vår mat. Folk var tvungna att ta hand om djuren som successivt blev beroende av vårt omhändertagande för sin överlevnad. En sorts symbios uppstod. Vad nämnda snille inte kunde förutse vid tidpunkten för sin upptäckt var att exempelvis kon evolverade till att behöva mjölkas i gryningen.

Från att ha gått från en ungefärlig “vi borde börja flytta på oss idag eller imorgon” hade vi helt plötsligt tidpunkten “soluppgång” att passa. Från ett intervall av 48 h till ungefär 30 min. Detta var givetvis oförutsägbart och oundvikligt och inget jag klandrar de första bönderna för. Inte heller alla efterföljande bönder, vad hade de för val? Men så under många tusen efterföljande år gjordes nya revolutionerande upptäckter.

Lampan, som till skillnad från den vanliga elden var lättare att kontrollera och därför lämplig att ha exempelvis i sitt hem. Människan kunde på ett praktiskt och produktivt sätt (sin dåliga mörkersyn till trots) vara vaken och aktiv efter skymningen. Detta var ett enormt framsteg som gav oss möjligheten att öka antalet aktiva timmar per dygn från 12 till 16 (då vi i genomsnitt bara behöver 8 timmars sömn per dygn).  Det gav oss dock inte möjligheten att slippa gå upp i gryningen, då korna och andra djur fortfarande krävde sitt.

Den industriella revolutionen ändrade dock detta. Varje människa var inte längre beroende av att personligen gå upp i arla morgonstund för att mjölka sina kor, utan kunde enkelt låta någon annan göra detta mot att man betalade för slutprodukten av detta arbete (mat) med ett annat arbete (i fabrik exempelvis). Man skulle kunna tro här att detta gav många människor (icke-bönder främst) möjligheten att jobba vilken tid på dygnet de ville, de hade ju trots allt lampan för ljus och inga externa krav från övriga djur eller annat på att arbetet måste skötas under en viss tid på dygnet.

Vanans makt är dock stor. Morgonmänniskorna tog snabbt initiativet och krävde (vad jag förstår med argumentet att “så har vi alltid gjort förr”) att all arbetstid skulle anpassas till mjölkbondens schema. Såsom arbetet såg ut då (och ser ut än idag) kan jag förstå att man gärna såg att människor jobbade under ungefär samma tider på dygnet, men varför en kompromiss mellan morgonmänniskor och kvällsmänniskor aldrig nåddes förtäljer inga historieböcker.

Snabbspola till idag. Ett globaliserat samhälle där det alltid är någon vaken och dygnet-runt-öppet är en självklarhet på internet. Ändå har morgonmänniskorna ett fast grepp om schemaläggandet och bestämmer ständigt över oss övriga vilka tider vi ska jobba. Var är logiken? Var är rättvisan?

Vi kvällsmänniskor kräver förändring! Om vi inte kan få fria arbetstider så kräver vi minst en rejäl förskjutning (jag tänker mig minst 3h) av det typiska arbetsdygnet. Vem är med mig?

Kvinnor och skådespel

Published December 2, 2009 by Robothelvete. 0 Comments Tags: , , .

Feminister har i alla tider klagat på att de blir behandlade som objekt. Jag tänkte ta det här tillfället i akt och klaga tillbaka lite. Ni förstår, vi män ser inte er kvinnor som objekt från början. Visst, vi har instinkter som gärna tränger sig på men det är något de flesta män kan hantera och är fullt medvetna om. Vi håller det till våra tankar och fantasier och gör inte så mycket av det rent praktiskt. Vi är fullt medvetna om att ni är människor på precis samma nivå som män.

En (av många) saker som skiljer er från män är dock era motstridiga budskap. Ni talar er varma om hur ni kräver rättigheter och inte vill bli objektifierade, dåligt behandlade, ignorerade osv. Samtidigt är det absolut säkraste sättet för en man att få en kvinnas uppskattning och attraktion att göra precis det här: behandla henne dåligt, objektifiera henne och framför allt ignorera henne. Inget kan få en kvinna att tråna efter en man som hans uppenbara ointresse för henne. Alltså väljer den ambitiöse mannen att bli en så kallad skitstövel, och får på så vis kvinnors uppskattning. Det svåra är att upprätthålla den här balansen så att man inte går för långt åt något håll, varken för snäll eller för elak. I typiskt kvinnlig brist på gemensamma standarder är de exakta ändpunkterna på den här gyllene medelvägen givetvis olika för olika kvinnor och tidpunkter.

Men det är inte det enda skådespel kvinnor kräva. Nej de kräver även att få spela med själva i denna meningslösa dans regisserad av dem själva. Vanligtvis under idén att de ska testa exakt hur intresserad mannen ifråga är eller inte är av dem. Så på så vis är de helt plötsligt sura och griniga utan anledning. Rutinerade män vet att hålla sig i skinnet här då det är den absolut känsligaste perioden i förhållandet, då den gyllene medelvägen krymper från riksväg till älgspår. Kvinnors teori bakom detta beteende är det motsägelsefulla antagandet att “om han står ut med att jag är fittig så måste han gilla mig tillräckligt mycket för att jag ska vilja behålla honom”. Kvinnan tänker givetvis inte så långt som att själva testet i sig kan rendera mannen ointresserad av att behållas. Speciellt inte när samma test utförs med jämna mellanrum, blandat med påståenden om hur viktigt det är med tillit.

Så, öppen fråga till kvinnor och män: varför måste jag vara ett kallt beräknande svin för att få ett förhållande med en kvinna som till slut driver mig till vansinne?

Julhysteri

Published November 30, 2009 by Robothelvete. 0 Comments Tags: .

Nu börjar den tolftedel av året som är som mest hysterisk. I minst 24 dagar har vi, som samhälle, bestämt oss för att allt ska gå i ett enda tema: julen Musiken byts ut, dekorationer byts ut, maten byts ut, kläder byts ut.  Alla ska gå runt mitt i den mest deprimerande miljön och låtsas som att allt är frid och fröjd.

Missförstå mig rätt nu, jag gillar idén av att träffa familjen mitt i den mörkaste vinter, äta god mat, dricka sig onykter och ge varandra klappar om man så vill. Men måste vi förbereda oss på det i en hel månad? Måste vi tjata om det så jävla mycket att när väl julen infinner sig har man förätit sig på julskinka, blivit tokig på varenda julsång, armbågat tjugo människor för varenda klapp och fått epilepsi av all julbelysning?

Ponera att jag helt plötsligt skulle få för mig att göra samma sak angående min namnsdag. Den sjunde maj deklarerar jag att det är en månad kvar till min namnsdag och börjar räkna ner. Jag hänger upp girlander och stora plakat med mitt namn överallt. Jag insisterar på att all musik som spelas ska handla om en Robert. Det går ett program på SVT en kvart varje dag som handlar om en Robert, och hur han måste rädda sin namnsdag. Alla måste köpa en present till minst en Robert de känner. Tacos är den officiella maten ifråga, alla gillar ju tacos eller hur? Och ve den som dricker Coca Cola i Roberttid, då är det faktiskt Pepsi man måste dricka för att komma i stämning!

Och sen kommer den stora dagen, sjunde juni, då jäklar smäller det! Alla familjer samlas i sina hem framför televisionen vid tre för då visas samma leranimerade filmer om Robert som alltid, plus en ny som är gjord med datorteknik. Sen äts det tacos i mängder, varpå Robert sedan öppnar alla sina presenter och traditionen troget ger hälften vidare till barnen.

Hur roligt skulle detta vara på en skala? Det är precis så här julen är! Vakna människor!

Barn springer runt som i en konstant regnig bilsemester och frågar om julen är framme ännu. Vuxna springer runt och tävlar med varandra om vem som kan köpa bäst julklappar. Och ju tidigare man börjar desto bättre, för julen är ju så trevlig att man vill ha den så fort som möjligt.

Ni lurar er själva att tro att julen är en trevlig period när allt den gör är att addera på ångesten ni redan har efter november. Förutom det helvete som är senhöst/tidig vinter (beror på var i Sverige du bor antar jag, här i sthlm är det bara en förlängning av hösten), i juletid ska du dessutom:

  • Äta samma mat i fyra veckor
  • Äta rester av samma mat i ytterligare två veckor
  • Köpa presenter till nära, kära, bekanta och folk du inte ens gillar.
  • Städa ditt hem och hänga upp blinkande saker överallt.
  • Trängas i affärer som drar på värmen till en olidlig temperatur för att höja mys/svettfaktorn.
  • Räkna ner till dagen ifråga.

Och till sist ska du böja dig framåt och ta den stora dase som är julen rätt upp i stjärten och se glad ut, för du vill ju inte vara den som är den som förstör julstämningen, åh nej!

You gonna get raped

You gonna get raped

God jul!

Att inte kunna ventilera

Published November 27, 2009 by noodles. 0 Comments Tags: , , .

Jag brukade kunna få utlopp för min ilska – mitt bittra cyniska, och aldrig sinande hat – på flera sätt. Främst var i ord, ofta ofrivilligt riktat mot personer runtom mig. Var det så att jag hade en dålig dag, och någon stackare utryckte något jag störde mig på, fick denne veta det. Med full kraft. Missförstå mig rätt, jag talar inte om okontrollerade utbrott nu, utan metodisk verbal misshandel. Jag nöter till personen inte har svar på tal och drar sig ur. Dels för att det bara blir så, dels för att det både då och i efterhand känns skönt, även om jag också mår dåligt över det. Ett nödvändigt ont.

Det var dessa slumpade ventileringar, dessa oplanerade totala tömningar av hat, som gjorde det ok att tackla vardagen. Jag är sådan att jag går och stör mig på saker, det mesta jag ser för att vara ärlig. Jag analyserar cyniskt och bittert ner det, till vad det egentligen är (eller vad jag vill inbilla mig själv att det är), till den grad att jag endast kan tänka på det. Sen kommer en utlösande punkt och jag når ett lugn igen.

Men på senare tid har något förändrats. Dessa ventileringar började minska i frekvens, och jag märkte det direkt. Istället gjorde sig en annan känsla påmind. En känsla jag trodde mig gjort mig av mig. Apati.

Jag är fortfarande lika full av hat, ilska och bitterhet, men det finns inget effektivt sätt att få utlopp. Allt jag känner när jag når en viss punkt är hjälplöshet. Apatisk och orkeslös.

Man skulle kunna tycka att jag borde kunna få utlopp fysiskt, genom att slå något eller någon. Eller genom att träna bort det. Att få ut ilskan genom att träna kamsport och sparras, hade vart underbart. Fokusera allt mot den personen, och bara släppa allt. Tyvärr fungerar jag inte så. Det ger mig ingenting. Men övrig träning då? Det skulle vara konditionsträning. Just det har gett mig ett lugn tidigare. Ett lugn jag sällan känt i andra sammanhang. Men det är svårt att ta sig ut i den våta höstkylan och mörkret, för att löpträna, när man känner sig som minst och mest hjälplös.

Vad är det jag försöker få ut genom det här? Jag antar att jag försöker ventilera, även om jag känner att det inte fungerar. Det känns mest som att jag sitter och beklagar mig. Vilket är precis vad jag gör.

Känslan infinner sig även nu. Jag hatar mig själv för att jag skriver det här, jag hatar mig själv för att jag inte skriver mer.

Jag ursäktar mig, för att jag antagligen har förstört din dag.

Hösten del 2: Sömnlöshet

Published November 27, 2009 by Robothelvete. 0 Comments Tags: , .

Nu sover jag inte särskilt bra i vanliga fall, men speciellt på hösten får min dygnsrytm ett galopperande clusterfuck till systemfel. Som en hyllning till JRR Tolkien har jag valt att låta det här inlägget bli bra först när du pinat dig igenom en oändlig introtext/bakgrundsfakta.

Morgonen

Jag väcks av mina båda väckarklockor första gången vid 0755 resp. 0800. I mitt omedvetna tillstånd stänger jag av båda i sömnen. Ungefär 0825 vaknar den del av mitt sinne som gör rationella medvetna val och inser att jag skulle gått upp för 25 minuter sedan. Nu tycker alla att “jamen varför ställer du inte klockorna 25 minuter tidigare då?”. Ni har inte förstått, så låt mig förklara:

Det intressanta (intressant på samma sätt som bevittnandet av ett mord är intressant) är att om jag ställer bak klockornas alarm 25 minuter händer något så ointuitivt som att jag vaknar upp….. *trumvirvel*…… 0825! Det som händer är inte att jag vaknar tidigare. Det som händer är att jag snoozar längre. Jag antar att jag behöver påpeka återigen att mitt snoozande inte är ett medvetet val, utan något jag gör i sömnen (eller i alla fall ett väldigt sömnliknande tillstånd, jag kommer aldrig ihåg att jag tryckt på snooze-knappen i vilket fall).

Vad detta beror på kan jag bara spekulera i. Jag kanske har en inbyggd klocka som känner av exakt när jag ska gå upp och sen lägger på 25 minuter (eller mer, ibland) i rent masochistiskt syfte. Det kanske händer något här i min lägenhet vid 0825 som jag aldrig märker men som lyckas väcka mig bättre än mina klockor. Det kanske finns en Gud och han är trött på min insolens och väljer ett synnerligen subtilt men hemskt sätt att straffa mig på.

Men åter till topic: Hösten!

Jag drar upp mina grå persienner för att mötas av ett vindigt landskap i självlysande persiennfärg. Vissa mornar brusar bilden som myrornas krig av ett snett regn. Redan här börjar man ifrågasätta det rimliga i att gå upp. En vettig människa hade slängt sig ner i sängen igen och inte gått upp igen förrän solen värmde ens röv genom täcket. Man skyndar på sig kläderna i ett stadium av förnekelse och förseningsinducerad stress. Man går ut.

Direkt slår vinden i ditt ansikte. Det känns som att bli slagen med en nytinad torsk. Kallt, blött, obehagligt och förnedrande. Du fortsätter din gång mot tunnelbanan enbart för att bevisa för dig själv att du inte är en mes. Du lider dig igenom alla idioter på tunnelbanan och stapplar in på kontoret en kvart för sent, dricker ditt kaffe och äter din macka som du köpt på vägen. Du har överlevt ytterligare en höstmorgon och du ångrar det faktumet.

Dagen

Kaffet trampar igång hjärnbarken och blodsockerhöjningen håller ditt sinne vid liv. Du kan börja sköta dina sysslor. Mellan det gula ljuset från lamporna och det gråa hotet utifrån försöker du ignorera den fysiska världen och försvinna in i den virtuella genom att fokusera på programmeringen. Varje avbrott slår sönder den illusion du så försiktigt byggt upp åt dig själv. Du går som en zombie genom förmiddagen, vaknar svagt till liv vid lunch bara för att konstatera att världen fortfarande är grå och suger, och fortsätter i förmiddagsanda på eftermiddagen.  En bit efter 17 får du nog och åker hem. Du glädjs lite åt att det inte är grått ute längre, innan du inser att istället så är det praktiskt taget natt ute och blir lika deprimerad igen. Du går igenom hela vägen-hemrutinen.

Kvällen

Man går igenom nämnda rutin, drar för persiennerna (vilket ironiskt nog gör rummet lite ljusare) och börjar laga mat. Framför datorn kan man äntligen på allvar kunna ignorera omvärlden, utan störningsmoment. Någonstans under kvällen börjar man piggna till. Man tar sig ur zombiestadiet och lyckas faktiskt ha ordentliga tankar om saker som på riktigt intresserar en. Vid 21 är du en riktig människa igen.

Problemet är bara att det här håller i sig. Riktigt länge. När jag skriver det här är klockan 02 till exempel. Och jag är piggare än jag varit på hela dagen innan 21. Och jag bara önskar att jag kunde lägga mig i min säng och som vanliga människor gör: bara somna inom 20 minuter. Utan någon som helst ansträngning. Tröttheten bara infinner sig på något automagiskt sätt för dem. Detta går inte.

Man kan inte tvinga sig själv att bli trött. Redan själva tvingandet är en ansträngning, något som knappast hjälper. För det andra förstår jag inte hur det skulle gå med ren tankekraft? Du kan inte bli pigg, skitnödig eller svettig med ren vilja, varför skulle man kunna bli trött? Löjligt. Att lägga sig i sängen och rulla tummarna i väntan på att det ska hända är slöseri med tid.

Så vad man gör är att fortsätta bete sig som att klockan inte spelade någon roll tills man blir trött. Något som, varje natt, inte infinner sig förrän tidigast klockan 02. Och du med gott minne och en fungerande kalkylator kan då se att det då återstår sex timmar tills processen börjar om. Sex timmar per dygn kan man i och för sig klara sig bra på, det gör jag resten av året. Problemet är när sex timmar är så bra som det blir, och infaller ungefär en gång varannan vecka. Resten av tiden snittar du under fem timmar.

Hela

jävla

hösten.

Natten

Under fem timmar per dygn i flera månaders tid. Hade inte helgerna räddat mig hade jag legat på psyket för länge sen. Och varje morgon jag vaknar är världen kall, blöt och grå. Och när jag kommer hem från jobbet är världen kall, blöt och svart.

Natten blir normaltillståndet där det gråa ljuset bara är en kort avstickare för att göra din morgon ännu lite mer hemsk, så att du verkligen kan se hur jävla trist och hemsk världen är. Lite som att raka arslet på någon och ljussätta ordentligt för att lättare se deras hemorrojder. Och framme vid lunch kan du skymta den håriga ryska hängpung som döljer sig bakom.

Är det konstigt att man piggnar till när man släpps ut ur den mardröm som är dagtid i november? Är det konstigt att man varje morgon hellre vill gå i ide istället för att vaket genomlida det helvete som är hösten?

Gina Tricot-modellen

Published November 26, 2009 by Robothelvete. 0 Comments Tags: , , .

Ni vet alla vem/vad jag menar: den ensamma anledningen till att man behöver dra en runk direkt när man kommer hem från jobbet/plugget under stora delar av året. Låt mig förklara:

Du sitter på tunnelbanan (eller vad fan ni lantisar (som av någon anledning läser detta) nu har för lokaltrafik med reklam) helt lugn och sansad, tänkandes på intellektuella saker som ett programmatiskt problem, människors illusion av distansering från instinkter eller bara kanske en bra låt. Du kanske till och med läser en bra bok. Poängen är att mitt i allt detta blir du avbruten av detta:

Och då har de ändå inte ens lagt upp de senaste sexigare bilderna på sin äckliga vidriga jävla hemska flash-hemsida!

Var var jag? Jo!

Mitt i ditt tillstånd av relativ tillfredsställelse dyker helt plötsligt det här upp och väcker din kuk. Du kan inte koncentrera dig på vad du tidigare tänkte på/sysslade med. Du funderar på saken och kommer fram till att hon inte är så sexig ändå: hon är blond, lite för smal, photoshoppad in i oändligheten osv…… Ändå kan du inte riktigt släppa saken. Din kuk talar mot din hjärnas bättre vetande.

Det ligger och maler i ditt bakhuvud hela halvtimmen det tar att ta sig hem medan du försöker ignorera det, mind over matter osv…. Men inte förrän du kommit hem och lättat på trycket släpper nämnda behov och du kan återuppta vad du sysslade med.

Men hur som helst!

Min poäng är att du vad-du-nu-heter förstör min vardagsrutin. Jag klarade mig alldeles utmärkt förut, när jag bara behövde dra en lättsam kravlös runk (knappt något jag tänkte på)  för att underlätta insomnandet. Nu behöver jag dessutom göra det innan jag kan fokusera på något nog länge för att kunna laga mat. Det är en fördubbling av antalet per dag. Det är förmodligen inte hälsosamt (vare sig psykiskt eller fysiskt).

Så snälla Gina Tricot-modell, välj ett av följande:

  1. Ha sex med mig så att jag slipper runka ( detta är alternativet jag röstar för i alla fall)
  2. Sluta vara så oförklarligt sexig, jag gillar inte när min hjärna inte håller med min kuk, det leder bara till irritation, ilska och mental instabilitet.
  3. Säg upp ditt kontrakt med Gina Tricot och försvinn ur mitt liv.

Jag orkar fan inte längre.